Flunsaspruta!

Dags för influensavaccination!
Det är stor brist på vaccinet i år, så Vårdcentralerna får inte så mycket som de har behov av. Sjuksköterskan hade bara en dos med sig i dag, som vi skulle slåss om och jag förstod att det ju var meningen att Morfar skulle ha den. Men då sa jag, att eftersom jag har KOL, så bör nog jag ha den! Det visste hon tydligen inte! Då blev det plötsligt självklart, att jag skulle få den.
Om jag blir sjuk, så kan ju inte Morfar klara sig ensam hemma.
Jag har inte varit förkyld på minst 12 år genom att bla. inte ta folk i handen, utan att hälsa med armbågarna. Och framförallt, att inte pussa och krama skolbarn under vinterhalvåret!

Efter ett par timmar kom hon tillbaka med en dos, som hade blivit över, då en person hade tackat nej till sprutan. Så nu är vi i alla fall vaccinerade båda två.

Morfar har stora problem med sina fötter. Jag har lyckats få tag i ett par tofflor som kan funka. Men han har inga tillräckligt stora strumpor som passar och han är iskall om fötterna. Jag har beställt tre olika sorters herrsockor på ICA, som kommer med de hemkörda matkassarna i morgon.
Hoppas, att han kan ha något av dom paren!

Ser ljuset i tunneln!

Två granngubbar hjälpte oss nu i kväll med att bära upp Morfars säng till sovrummet på övre våningen. Tusen tack för det!
Nu kan de sura och otrevliga gubbarna få komma tillbaka med sjukhussängen!

I morgon blir det full fart igen.
Börjar med influensavaccinspruta på förmiddagen.

Nu är jag trött!

Medan vi väntar på att byggnadslovet för trapphissen ska undertecknas, så att vi åtminstone kan komma upp till badrummet och duscha, så ska Morfar Arne få låna en sjukhussäng att sova i.

Här är enda platsen där man kanske kan klämma in den. Men då kan man inte komma fram till den.

Arnes egna säng från sovrummet på övre våningen kunde han inte sova i, så den måste bäras upp igen plus rumsbordet, som också tar mycket plats.
Enligt handikappstylisterna eller vad dom kallas, så skulle dom fixa, så att dom möblerna skulle bäras upp till övre våningen, innan sjukhussängen skulle ställas in!

Här sover Arne numera hela nätterna, i den gamla kära fåtöljen med en bra pall för de svullna och onda benen och fötterna.

Här sover jag, i en 50 år gammal IKEA-soffa!
Jag kan inte ta mig upp för trappan pga. den brutna armen och onda fötter, knän m.m.
Dessutom så gled mobilen ur bröstfickan en kväll efter kvällskisset på gästtoan och hamnade under toaskåpet. Jag böjde mig ner och lyckades nästan få tag i mobilen, så åkte fötterna iväg, Jag hade tagit av mig skorna och hade hala nylonstrumpor på mig.
Jag flög ut genom den öppna toadörren och landade på den brutna-armen-sidan framför huvuddörren.
Sedan var det bara att trycka på knappen!

Det kom två stressade personer och lyfte upp mig på fötterna och sedan bara försvann.
Jag kan inte ens krypa uppför trappan. Jag har ingen som helst kraft i högra armen och är ledbruten i hela kroppen.
Idag kom två gubbar med sjukhussängen och skulle bära in den. Vi bad dom att bära upp Arnes säng först, men de hade ingen order på det. De tänkte ställa in sängen i hallen innanför dörren och sedan sticka. Vi hade en del språksvårigheter, men till slut fick vi dom att ta med sig sängen och försvinna!
Fortsättning följer ev. i morgon!

Tröskelfixare!

Morfar har problem med sina fötter bla., så han kan inte gå utan rullator. Jag håller på med att försöka gå inomhus utan en sådan.

Största problemet för mig är tröskeln till tvättstugan. Man kan inte ta bort den tröskeln, eftersom det är ett våtrumsutrymme.

Tvättstugan är liten och går man in där med en rullator, så kan man inte göra någonting.

Det fanns bara ett alternativ, eftersom det är jag som sköter tvätten.
Bort med hindret!
Jag har inte tänkt att ramla en gång till, för då orkar jag inte resa mig igen!

Jag trodde, att de skulle bygga rampen från terrassdörren idag, men de kommer med en färdig sådan på fredag.

Nu är vi bara fem!

• 

  Bilden är lånad från AB Flaggfabriken National

Nu är vi inte många vuxna kvar av alla som flyttade in i vårt då nybyggda kvarter 1972.
I natt hade både Militären och Gummi-Ragnar fått nog och somnade in för gott!
Sov gott!

Nu börjar det bli jobbigt!

Vi har manuell hämtning av sopsäcken varje vecka. Säcken får väga max 10 kg.
Familjemedlemmarna kan inte vara till så mycket hjälp just nu, flera har drabbats av influensa, av två manliga personer med egen bil och körkort har en drabbats av diskbråck och får inte bära något tyngre än en matkasse och den andre har precis gått igenom en käkoperation.

På måndag ska det byggas en ramp här. När den här bilden togs, så var terrassen nästan tom på skräp och kartonger. Morfar kan för närvarande inte ha någonting på sina iskalla ömma fötter, så han kan inte vistas utomhus. Jag köpte ett par fårskinnstofflor i storlek 47, men dom får han inte på sig.

På söndag har vi Höststädning i vårt kvarter, trots att inte alla löven ramlat ner än.
Så det kommer inte att finnas någon container på parkeringen denna gång. Det blir inget bra uteväder, det blir nog trivsammare i soffan framför TV:n!

Morfars småflicksaxelväskor!

Eftersom Morfar medicineras så har han en slang från urinblåsan till en påse, som töms flera gånger per dag. Påsen och slangen fastnar överallt, när han ska gå med rollatorn. Jag är ju, som alla vet, fantasifull och uppfinningsrik, så jag beställde hem ett gäng billiga axelväskor för småflickor!

Axelväskan överst passar bra, den kan han hänga över axeln och får upp påsen och slangen från golvet, pris 55 kronor. Hjälp mig att bli av med resten av väskorna, en krona styck!
Tyvärr har vi inte längre några små flickor i familjen och det ser inte ut att bli några fler heller!

Pensionärsstädning!

Hos oss är ingenting ”normalt” längre.
Stort behov för lite städning t.ex. Man får reducerat pris via Hemtjänsten, som dom anlitar, men om man har privat städtant, då blir det Rutavdrag och man får bestämma själv, alltså inget bidrag från Kommunen!
Nu blev det genom Hemtjänsten, två städare, som jag trodde skulle städa nedre våningen på två timmar en gång per månad, men dom försvann efter en timme.

Det började med att en städare plockade fram en dammvippa och viftade med den på diskbänken??? Jag har KOL, inte så lyckat, att någon går omkring i rummet och viftar med en dammvippa, när det inte har städats på två månader och det är full trafik hela dagarna i vår enrummare, som vi numera lever i. Jag hade visat dem innan en stor trave Mirakeltrasor, som sällan behöver rengöringsmedel. Man bara använder en trasa och byter till en ny, när den blir smutsig och sedan tvättar alla i tvättmaskinen. När städtimmen var över, så fanns det bara en använd trasa att tvätta!
Njaenä, det blir nog ingen repris på den här städningen!

Nu har jag i alla fall kunnat börja använda min högra hand mera, för att kunna skriva på datorn och mobilen, så det har ljusnat lite!

Den funkade!

Jag hade den här runt halsen, som man ska, jag halkade och föll och tryckte på knappen!

Jag var precis klar på toan och skulle gå och stoppa om Morfars kalla fötter och gå och lägga mig, då mobilen flög ur bröstfickan, smällde i golvet och försvann!
Jag böjde mig ner och hittade den under skåpet men kunde inte greppa den. Jag hade halkiga strumpor på fötterna, men inga skor! Och då hände det!

Jag flög ut genom toadörren och hamnade på höger sida med den nyligen avbrutna armen på golvet framför ytterdörren!!

DÅ TRYCKTE JAG PÅ KNAPPEN! OCH DEN FUNKADE!

Två personer kom (så småningom) och hjälpte mig upp på fötter.
Det här hade kunnat gå riktigt illa!

Nu har vi två!

När distriktssköterskan gick, efter sitt vanliga besök, så stod plötsligt det här paketet i hallen!

Brukar få ett leveransfoto!

Som sagt, nu har vi två! Man kanske skulle ha tre?